Lina läste upp Jedwards & Mcflys tweets för mig. Jag tänkte på vad som skulle hända, och slumrade till. Helt plötsligt var jag i Toms garage. Danny satt i en stol framför ett soffbord med sin gitarr i knät, och tittade upp mot mig. Jag log vagt, och han log tillbaks.
- Sätt dig här, sa Danny, och klappade på soffbordet framför honom. Jag höjde ena ögonbrynet & tittade mig omkring, ingen var där, ingen kamera, ingen Tom, Dougie eller Harry. Vi var helt själva. Jag gick och satte mig framför honom. Han log brett, men plötsligt så stirrade han på något bakom mig. Hans ögon blev större & större.
-Vad är det Danny? viskade jag eftersom jag inte vågade att vända mig om.
-DERAS QUIFFS! skrek han.
Jag vände mig om och såg John & Edwards frisyrer komma gående mot mig. Jag började att skrika.

Jag har läst Jedwards tweets minst 100 gånger nu, tänkte jag. Måste stänga av mobilen. Jag la ner den i väskan och undrade vad jag skulle hitta på nu. Jag kunde inte prata med Emilie, hon hade somnat. 
Jag satt längst ut i flygplans gången, så jag kunde lätt titta ut och se vad som händer. Det var en gammal man som satt och pillade sig i örat, och hans fru satt och snarkade. Jag skakade på huvudet och tittade vidare. Längst ner satt en man med mörkt hår och blåa ögon. Han var ganska söt, tänkte jag, så jag dröjde kvar min blick på honom lite längre än nödvändigt. Min blick avbröts av ett skrik. Vem kan denna dumma människa vara? tänkte jag när mannen gick iväg mot toaletterna. Då märkte jag att det var Emilie som satt och skrek brevid mig.
-Emilie, vafan? skrek jag.
Hon fortsatte att skrika, så jag fick skaka om henne för att hon skulle sluta. Hennes ögon var slutna och hon kallsvettades. Tillslut öppnade hon ögonen, och sa -FYFAN vad jag hatar hårspray! Du och dina jävla tomtenissar ger mig mardrömmar! 
Sedan stormade hon iväg mot toaletterna. 




// EMILIE :D

Linas Perspektiv
När vi packat klart allt så stack vi till flyget.
- Jag är skit nervös! Sa Emilie.
- Äh varför? Det är McFly och Jedward.
- Asså jag menar flygplanet, jag har aldrig flygit förut.. Tänk så störtar det?!
- Meh är du dum eller? Haha klart det inte gör.
Mer hann vi inte säga förens planet började rulla och vipps var vi uppe i luften.
- Emilie, du kan öppna ögonen nu.
Hon öppnade ögonen och såg riktigt blek ut.
- Oj, Du ser riktigt blek ut!
- Äh det är nog ingen fara, jag står nog ut dom 2 timmarna.
Jag log till svars och tittade ut genom fönstret. Kan detta verkligen vara sant,
Jag sitter på ett plan med mig bästavän på våg till England, ENGLAND och ska gå på konsert, och inte vilken som helst utan en med McFly och Jedward.
Detta kommer bli bäst. Vi snackade lite och efter ett tag checkade jag in twitter lite..
och våra boys hade twittrat om morgondagen!
@dannymcfly - Can't wait till the concert in Essex!
@planetjedward - GUYS WE'RE SO EXCITED TILL THE CONCERT TOMORROW #JEPIC

Jag läste igenom tweetsen flera gånger och bara drömde mig bort.

Jag heter Emilie. Jag är 19 år gammal. Jag älskar ett band som heter Mcfly. Min bästavän heter Lina, och är också 19 år. Hon älskar ett par tomtenissar (enligt min åsikt) som heter John & Edward... Jedward. I Mcfly spelar fyra killar, Danny, Dougie, Tom och Harry, och alla bor i London. Jedward ska ha en konsert tillsammans med Mcfly i Essex, så jag och Lina ska åka dit för att se dom spela. Vi ska åka den 19, och konserten är dagen efter. Just nu är vi hemma hos mig och packar de sista sakerna.

-Emilie, den här ska du ta med dig! sa Lina.
Jag vände mig om och såg att hon höll i min leopard-topp. Jag skrattade till.
-Aldrig i livet, finssade jag. Jag kan ta med mig den om jag vill att killarnas ögon ska trilla ut, och det vill jag inte.
-Det skulle varit kul, sa Lina och log. Jag ska ha på mig ett par tajta byxor och en röd topp utan band. Rött är ju deras favoritfärg, eller hur?
-Antagligen? sa jag och gick mot badrummet. Jag tittade i speglen, borstade igenom håret, och satte upp det i en slarvig knut. Lina satte sig på badkars kanten och tittade på mig.
-Vad? frågade jag.
-Det här är vår dröm Emilie. Tänk så vinner vi dom backstagepassen och får träffa dom! Jag kan inte tänka på något annat.
-Jag hoppas att vi vinner, men jag tror inte det.
-TYST, skrek Lina.
Jag vände mig om, såg på henne och lyfte på mitt ögonbryn.
-Tänk inte ens så, sa hon. Vi kommer vinna sa hon och log brett.
-Om du säger det så, mumlade jag.